vernal equinox

Jag vet inte vem jag är. Du, du som läser det här. Vet du vem du är? Hur du är? Hur du kommer agerar när det händer? Jag tror att alla tvivlar vi något tillfälle. Tvivlar. Bara någon sekund. För vad ska du göra? Det är inte någon reflex. Inget vi kan kontrollera. Om du stannar, tvivlar, tänker. Vad tänker du då på? Kanske inte det du faktiskt borde tänka på. Utan, det ytliga. Det fullständigt helt jävla meningslösa. Som, hur blir det? Hur ser jag ut? Hur kommer det se ut? Vad kommer dom ...tänka. Men varför är det så? Dom har väl inget med dig att göra? Din kropp? Din hud? Varför lät du dom ens nudda den från början? Vet du det? Vet du vem DU är? Vad du kommer tänka? Vad dom kommer tänka? Jag tror inte det. Jag tror inte det finns ett svar. Kanske -Vi får se. Men varför vänta?  Varför vänta på att se hur det blir? Varför inte bara falla? Falla djupt in i det vi kallar KÄRLEKEN.